Ett gästspel på familjebuss.se idag med Nissan NV300, kort och lång hjulbas. En rapport från flera dagars provkörning av den långa och den korta familjebussen som även finns som Renault Trafic, Opel Vivaro och Fiat Talento – fyra märken, samma bil med små variationer.

När du äntrar Nissan NV300 möts du direkt av typiska Renault-detaljer. Blinkersspakarna är en sån sak. Den delvis digitala instrumenteringen en annan, infotainment-systemet ett tredje. Vore det inte för emblemet på ratten hade du lika gärna kunna sitta i någon av ”konkurrenternas” bilar.

Ratten är för övrigt härligt hård. Bastant. Det mesta inom armlängds avstånd känns hyfsat gediget. Det är trots allt ett arbetsfordon du kör, som här kan kallas för familjebuss tack vare glas runt om och två extra sätesrader istället för ett skåp bakom dig.

Motorn är diesel och det hörs. Svag på låga varv men sen kickar det till. Varva förbi 4000 varv innan du slänger i nästa växel. Lådan är inget under av smidighet men inte sladdrig för det. Det rycker och sliter i ratten vid gaspådrag, som att någon led inte var helt kry. Men det ska vara så. Det försvinner när du kommer upp i fart.

På landsvägen är det lätt att trivas i NV300. Välj med fördel sexans växel för att få ner förbrukningen. Det är tacksamt att den manuella lådan inte är begränsad av fem växlar. Du sitter upprätt med mycket luft runt tinningarna. Det är långt till A-stolpen, inte alls samma instängda känsla som i en Caravelle.

Första gången jag (Björn) körde en Nissan NV300 var det just den luftiga förarmiljön som tilltalade mig. Det var en härlig känsla av att framför en buss, och med den långa hjulbasen är benämningen minibuss faktiskt träffsäker. Du måste ta ut svängarna lite mer för att inte drämma i trottoaren med bakhjulen.

För passagerare (två fram, sex bak) är det busskänsla som gäller. Det här är ett transportfordon. Det är inte samma mysiga känsla baki som i en Caravelle eller Multivan. Här är det mer avskalat med blottade plåtytor, hjälpligt uppiffade med svart plast här o där.

För lasten är det ett himmelrike i den långa modellen. Det torde gå in en 1,5 meter hög halvpall där utan problem. Utrymmet är gigantiskt, tills du kikar in i den korta modellen.

En borde kunna tro att det inte vore någon skillnad på den korta och den långa modellen av Nissan NV300. Det är det inte heller, iallafall inte tills du börjar köra eller har ett enormt lastbehov.

Den långa modellen (LWB) ligger mycket bättre på vägen. När det blåser stark sidvind är det faktiskt den långa modellen du vill befinna dig i.

Den korta är svårare att hålla på rätt kurs och på grund av att den är kort finns tendenser av skuttande i längsled när vägen blir ojämn. Inte fullt så illa som föregående generation men inte långt därifrån.

Under huven på de provkörda bilarna vilar en dieselspis, fyrcylindring på 1,6 liter som ger ifrån sig 145 hk. CO2 är 152 g/km och skatten ligger på ca 3200 kr per år.

Den långa modellen mäter 5399 mm på längden, 1956 mm på bredden och 1953 mm på höjden. Tjänstevikt 2124 kg, maxlast duktiga 896 kg. Den korta modellen (SWB) är 4999 mm lång, i övrigt nästan samma som LWB. Hjulbasen på den långa är för övrigt 3,5 meter.

1 svara

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] var lite konstiga, svår att lära känna bilens hörn. Konstigt nog var detta lättare i den Nissan NV300 som finns omskriven i ett annat blogginlägg. Med milen har otympligheten minskat. Nu känns bilen okej att dra runt i stan men det är inte en […]

Kommentering är stängd.